LOADING...
HAHAHAH

Ulrika Knutson berättar om Elisabeth Tamms och Elin Wägners gemensamma skrift Fred med jorden som givit den aktuella utställningen på Gotlands konstmuseum dess namn.

”Jorden är ej skapad av människohänder. Men människohänder ha slagit under sig jorden. Om den missbrukas, lider den och upphör att ge.” Så skriver författaren Elin Wägner och jordbrukaren Elisabeth Tamm i den lilla skriften Fred med jorden, 1940. De var långt före sin tid i synen på miljö, ekologiskt jordbruk och hållbar konsumtion. Tankarna kommer Elin Wägner att vidareutveckla i Väckarklocka. Parallellerna med vår tid är både skrämmande och inspirerande.

Åsa Sonjasdotter inleder det konstnärliga forskningsresidenset Konsten i Kulturarvet genom att undersöka de lämningar och minnen av kunskap och praktiker på Gotland som bärs av tre kulturväxter som idag är sällsynta. Emmervete har odlats på Gotland i sextusen år. Potatissorten Käiar kom till Gotland med moderniseringsreformer för två hundra år sedan. Bungerova är en helt ny sorts rova men den återkopplar till gamla, nu utdöda kulturväxter och kunskaper. Konstnären lyfter fram hur dessa kulturväxter, som är resultatet av en lång odlingsdialog mellan människa och växt om form, färg och smak, är ett levande kulturarv bestående av lika mycket natur som kultur.

På Gotlands Konstmuseum gestaltar Åsa Sonjasdotter dessa kulturväxters tidsepoker från bronsåldern till idag men även möjliga, framtida odlingsformer, i en komposterbar utställningsarkitektur skapad av konstnären.

Titeln ”Fred med jorden” refererar till ett upprop skrivet av jordbrukaren och riksdagskvinnan Elisabeth Tamm och författaren Elin Wägner 1940. Deras förslag till realistiska, hållbara lösningar för hur människan kan leva i samförstånd med jorden ligger till grund för Åsa Sonjasdotters undersökning. I Fred Med Jorden projektet vill konstnären både föra vidare och besvara deras uppmaning i utställningsform, i odlingar i köksträdgårdslandet vid 1800-talsgården på Bungemuseet och i Region Gotlands skottkärror i Visby, samt i programpunkter under projektets gång.

Flo Kasearu föddes 1985 i Sovjetunionen men växte upp i Estland. Med hjälp av performance, foto, teckning och skulptur berör konstnären frågor kring den egna historien och skapandet av identitet. Sedan 2013 driver hon The Flo Kasearu House Museum i sitt hus i Tallinn, som byggdes av hennes familj innan den sovjetiska ockupationen och som de återfick efter Estlands självständighet. The Flo Kasearu House Museum är en plats där konstnärens familjehistoria speglas i den estniska historien och där konstnären själv och inbjudna konstnärskollegor skapar nya verk som presenteras på olika platser i huset, dess trädgård och det omgivande grannskapet.

Gotlands Konstmuseum presenterar, i samarbete med Baltic Art Center och International Art Space, utställningen Lithic Choreographies med den australienska konstnären Sam Smith (f. 1980).
Smith arbetar framför allt med video, installation och performance, men påbörjade konstnärsbanan med inriktning också på skulptur. Intresset för det tredimensionella är fortfarande tydligt i hans konst där han betraktar platser och byggda former som levande organismer med karaktär och historia som träder fram genom deras materia. Så är också fallet i Lithic Choreographies, en nyproducerad, experimentell dokumentär filmad på Gotland, där ön innehar huvudrollen medan människan har tilldelats birollen.

Film- och tillika utställningstiteln anspelar på Gotlands skapelse under Silurperioden med dess långsamma rörelse och förflyttning från ekvatorn till dagens placering i Östersjön. Dåtida, nutida och framtida tidsskalor interagerar tillsammans genom dokumentärt fotografi och konstnärlig animation. Videon undersöker öns geologiska lager med hjälp av alltifrån fakta, till spekulativa vetenskaper och fiktioner. Genom att se på landområdet med dess stenrika stränder, betongindustri och kalkstensbrott, fokuserar filmen på stenens omlopp i ekonomiska, kulturella och agrara sammanhang. Relationen mellan människan och naturen adresseras, likväl som aktuella frågor rörande användningen av jordens resurser.

Filmen är baserad på material som Smith filmat som residenskonstnär på Baltic Art Center i Visby. Under två perioder 2017 och 2018 reste Smith runt över hela Gotland och mötte nyckelpersoner och specialister för att lära känna platsen och det lokala samhället. Han filmade bland annat på Konstnärshemmet Brucebo, Suderbys ekoby, Uppsala universitet Campus Gotland, Gotlands Museums magasin för samlingar, Cementa samt på flertal platser utomhus. Smith har filmat huvuddelen utan manus med en slags deltagande observation där han valt att följa personer i deras vardagliga arbetsliv där de agerar utan regi.

Utställningen fortsätter utanför den centrala videon, genom att installera objekt från filmen i utställningsrummen, tillsammans med flera nyproducerade verk i form av fotografi, texter och video. Presentationen blir en lek om vad som betraktas som verkligt eller fiktivt, sant eller falskt, historiska fakta eller konstnärlig gestaltning. I Smiths värld suddas kategoriseringarna och hierarkierna dem emellan ut. I stället föreslås deras kombination som en möjlig strategi för fortsatt överlevnad.

The Nearest Point to the Free World, 1989 (2018, 32 min) är en filmessä av svenska konstnären Ingela Johansson om den s k Gotlandskommunikén – ett dokument som signerades av litauer från hela världen som samlats på Gotland i augusti 1989. Ingela Johansson har återbesökt en nästan bortglömd historisk händelse: den ”Gotländska studieveckan” som ägde rum i Katthammarsvik, bara 10 dagar innan ”The Baltic Way”, en politisk demonstration i vilken en mänsklig kedja bildades tvärs över de baltiska länderna.

Innan järnridån föll var Gotland det västerländska territorium som låg närmst de ockuperade baltiska staterna. På öns östra kust, på Katthamra herrgård, möttes i hemlighet en grupp representanter för dissidenter och litauer i exil från hela världen, under en vecka, för att försöka komma överens om en väg till självständigheten. Ingela Johanssons film avslöjar, genom ett ickelinjärt berättande, vad som stod på spel under denna vecka.

Material filmat av konstnären vävs samman med originalinspelningar från mötet, vilka tillsammans formar ett verk där gamla bilder ställs mot nya och lager av tid överlappar varandra. Konstnärens primära intresse under efterforskningarna om den litauiska självständighetsrörelsen har varit kulturarbetarnas och de intellektuellas, i synnerhet skådespelarna från Ungdomsteatern i Vilnius, bidrag till den gotländska studieveckan. Exilkonstnären Eugene Budrys var en av organisatörerna av studieveckan, tillsammans med hans närmsta vän arkitekten och frihetskämpen Jonas Pajauijis.

Med hjälp av Region Gotlands projektbidrag för integration och inklusion, planerar BAC nu visningar av The Flood på Gotland under 2019.

Utifrån modeller för kollektivt boende och engagemang har BAC och Sharon Lockhart skapat ett tre veckor långt sommarresidens för sex av dessa unga polska kvinnor på en gård på norra Gotland den 6-26 augusti, 2018. Under denna period bor Sharon Lockhart och hennes team tillsammans med de unga kvinnorna och formar ett kollektiv hushåll baserad på tillit och respekt, delat ansvar och glädje i skapandet av ett hem och nya gemensamma konstverk i form av film, foto och textil.

När flickorna fyllt 18 år lämnar de ungdomshemmet och separeras från de vänner som de växt upp tillsammans med. Under residenset fokuserar flickorna därför på att skapa sin egen framtid. De deltar i ett program av workshops som ger dem kunskaper att navigera i vuxenlivet med: matlagning, att organisera ett hem, att utveckla både tal och skrift – även på engelska. Bland aktiviteterna finns workshops med lokala konstnärer, arkitekter och designers. Flickorna arbetar med arkitekten Jenny Lundahl, textildesignern Gunila Axén, keramikern Eva-Marie Kothe och koreografen Camilla Båge för att skapa modeller för kollektivboende, matematik, möbeltapetsering, keramik och rörelse.

Under middagar som arrangeras I kollektivet står gruppen värd för informella samtal om Sveriges historia av alternativa boenden med föredragshållare som arkitekten Kerstin Kärnekull och konstnären Matts Leiderstam. Gruppen har tagit en kortkurs med astronomen Gunnar Welin för att få verktyg att observera landskapet och himmelen i en ny miljö. Lena Pasternak, verksamhetsledare på Östersjöns Författar- och Översättarcentrum, arrangerade en diskussion om författarens vardag med poesiläsning för projektets deltagare tillsammans med polska residensförfattarna Krystyna Dąbrowska och Pawel Śpiewak.

Utställningen visar konstnärerna Laris Strunke från Lettland och Enno Hallek från Estland som bägge flydde till Sverige i mindre båtar under kriget. Bägge har utbildats sig till konstnärer i Sverige och är väletablerade på den svenska konstscenen.

LCCA har, i samarbete med Baltic Art Center, givit lettiska konstnären Inga Meldere och finska konstnären Mikko Hintz, bägge bosatta utanför sina ursprungsländer, uppdraget att fritt tolka migration som tema och den historiska kontexten på Gotland och Sverige. Utöver detta visas även bilder av det gotländska flyktingmottagandet under andra världskriget ur den lokala fotografen David Holmerts arkiv.

Utställningen på Körsbärsgården är en del av ett större forsknings- och utställningsprojekt, Portable Landscapes, om baltiska konstnärer som emigrerat eller levt i exil som arrangeras av LCCA med anledning av den lettiska statens 100-års jubileum. Projektet innefattar en huvudutställning på Lettlands nationella konstmuseum i Riga och fyra satellitutställningar i Paris, Berlin, New York och på Gotland under perioden 2017–2019.

“Ifall vi ser längre tillbaka i tiden har människor ständigt migrerat av politiska och ekonomiska skäl. Exil, diaspora, och migration är karaktäristiska för den globala kulturen och dess manifestationer och har inte enbart ritat om världskartan, utan har även bidragit till diverse trender i konstvärlden genom en blandning och överlappning av kulturer och genom att ge upphov till nya idéer och rörelser”, anser utställningens kuratorer Solvita Krese och Diāna Popova.

Konstnären Henrik Andersson om verket Repetition:
”Frågan om musikens ursprung är lika aktuellt i dagens Visby som i antikens Grekland för 2500 år sedan. Att musikalisk harmoni kunde förklaras matematiskt gjorde att man i äldre tider uppfattade det som att musiken följde naturens fysiska lagar, snarare än att den uppstod ur olika kulturer.”

Mats Hermansson, Domprost om Visby Domkyrka:
”Visby Domkyrka, Sankta Maria, har stått i Visby centrum sedan 1225 och har alltid varit en landningsbana för det internationella och på olika sätt annorlunda och främmande. Alla är välkomna – oavsett syfte med besöket. Kyrkan har alltid manifesterat Allas lika värde. Så har det varit sedan urkyrkan och så är det än i dag världen över. Kyrkans arv är just detta: Vårt livs Gud röjer sig väg genom all moralisk bråte, fram till var och en och säger: Du får vara den du är – Var inte rädd!  Sankta Maria är mer släkt med andra heliga rum världen över än med andra byggnader i Visby. Vi människor har gett dessa heliga rum vackra namn som; synagoga, pagod, tempel, moské…”

Om Konstfrämjandet
Folkrörelsernas Konstfrämjande samverkar med sina medlemsorganisationer och andra konstfrämjare för att konsten ska finnas i hela samhället. Konstnärligt tänkande är vår gemensamma innovationsförmåga och konsten sättet att tänka OM världen. När konstnären Henrik Andersson använder vår gemensamma musikhistoria som klangbotten påminner verket ”Repetition” oss hur mänskligheten tänker och utvecklas tillsammans.

Tillsammans med ett brett spektrum av lettiska och internationella konstinstitutioner, forskare, kuratorer och konstnärer har LCCA utvecklat ett projekt, som under perioden 2017-2019, består av fyra satellitutställningar i Paris, New York, Gotland och Berlin samt huvudutställningen på Nationalmuseum i Riga.

Portable Landscapes är tillägnad 100-års minnet av den lettiska republiken. Den följer trådar till alla världens hörn där vi får möta berättelser om många kreativa, ofta okända lettiska konstnärer, kulturprofiler och informella grupperingar. Utställningen placerar in dessa i en bredare kontext av konstevenemang, migration och globalisering och låter dem framträda som ett polyfont landskap.

Utöver historiska fakta som träder fram via arkiv, konstverk och föremål och som vittnar om hur konstnärer verkar i exil, har utställningen välkomnat samtida lettiska konstnärer som lever och verkar utanför Lettland såväl som konstnärer som adresserar migration som tema.

Under sin researchperiod reste konstnären över hela Gotland och mötte lokala specialister som Tom Mels, Universitetslektor och docent i kulturgeografi Uppsala Universitet, Gustaf Svedjemo, Universitetslektor i arkeologi och antik historia, Uppsala Universitet och fossilexperten Sara Eliason på Gotlands Museum. Ett år senare återvände Sam Smith för att spela in en film bl a på Brucebo, Suderbys Ekoby, Uppsala Universitet Campus Gotland, Gotland museums arkiv och Cementas kalkbrott i Slite. Arbetet resulterade i den experimentella dokumentärfilmen Lithic Choreographies (Stenkoreografier) som använder sig av historiska data blandade med spekulativ fiktion för att skildra olika kapitel av öns historia som finns inbäddad i öns geologiska strata.

Filmen skannar av ett landskap präglat av raukar, fossilfyllda kuster, cementfabriker och kalkbrott och ställer in skärpan på mineralernas cirkulation i ekonomin, kulturen och jordbruket. Genom samarbetet med lokalbor har filmens undersökningar grundats i ett flertal av de gotländska gemenskaper som existerar på ön och genom dessa försöker konstnären föreställa sig nya sätt för oss att förhålla oss till och bidra till olika ekologiska system.

Sam Smith arbetar främst med videoinstallationer och performance. Han är född i Sydney, Australien (1980) men bor och arbetar i Storbrittanien. I sin konst ser han på byggda former och platser som levande ting vars historia träder fram i dess materiella egenskaper. Platser där filmer spelats in eller kända modernistiska byggnader blir i hans verk aktiva entiteter som möjliggör liv och är kapabla att omorganisera materia och spela avgörande roller i sina egna öden.

Åsa Sonjasdotter om forskningsprocessen
Inbjudan till Konsten i Kulturarvet – ett konstnärligt forskningsresidens på Gotlands Museum, har gjort det möjligt för mig att gräva djupt i olika arkiv. Jag har lärt från de odlade växternas och jordarnas levande minne så väl som från samlingar i muséer och bibliotek. Titeln för presentationen av den forskning jag kunnat genomföra på Gotland refererar till ett upprop skrivet 1940 av jordbrukaren och riksdagskvinnan Elisabeth Tamm (1880-1958) och författaren och akademiledamoten Elin Wägner (1882-1949). Uppropet baserades på: ”… en lång erfarenhet av såväl gamla som nya jordbruksmetoder och dess effekt på jorden, djuren och människorna.” Deras slutsats var lika grundläggande som den var utmanande: Vi måste skapa fred med jorden, inte på jorden. Det är inte möjligt att lösa frågor om fred, hälsa och utbildning om människor inte omprövar sitt förhållande till jorden. Tamm och Wägners förslag till realistiska, hållbara lösningar för hur människan kan leva i samförstånd med jorden ligger till grund för den konstnärliga undersökningen, som både vill föra vidare och besvara deras uppmaning.

Under min researchprocess har jag spårat förbisedda historiska detaljer som kan bidra till att nyansera bilder och berättelser om mänskligt liv och sammanhang. Kulturella narrativ genomsyrar och formar samhälleliga strukturer och funktioner i lika hög utsträckning som det omvända. Genom att skifta fokus från ett antropocentriskt perspektiv till ett perspektiv som utgår från en mångfald av arter kan förbisedda berättelser och dimensioner upptäckas. Forskningsresidenset på Gotland möjliggjorde en djupgående undersökning av de närande miljöer som specifika grödor skapat för människor över tid och rum. Människans beroende av dessa grödor har gjort dem till centrala kulturbärare. Ett exempel: de tidigaste spåren av odling man funnit på Gotland, från 4000 – 3000 f.Kr., består av lämningar av vetekorn som domesticerades i Mellanöstern för 12 – 10 000 år. Vete är fortfarande ett av de viktigaste sädesslagen som odlas på Gotland idag.

Som ett sätt att dela och sprida forskningsresultaten kommer de undersökta grödorna att göras tillgängliga för distribution för odling i trädgårdar och odlingslotter. Med stor hjälp av kunniga experter har vi på Bungemuseet kunnat föröka frön, säd och knölar av tre för Gotland unika kulturväxter. Föreningen Gutekorn odlar en åker med förhistoriskt emmervete vid Bungemuseet. Efter skörden i september kommer korn och ax att vara tillgängliga i mindre portioner för småskalig odling i eget land. Helene Wahlström och Stefan Haase har i mer än 40 år selekterat fram robusta linjer av potatissorter som introducerades på Gotland under industrialiseringen för flera hundra år sen. De har generöst delat med sig av sorterna Käiar, Luntmann, Polackar, Amaila, Rosar och Amrikan som nu förökas på Bungemuseet. Frön från Bungerovan, en ny sort framtagen av Åke Broberg till minne av den omtyckta, men utdöda lokala rovan kommer att finnas tillgänglig på Bungemuseet ungefär från mitten av juli i år (2019). Det är genom att propagera upp och sprida materialet till intresserade odlare som fortsatt odling av dessa grödor och deras berättelser kan leva vidare i framtiden, eller i den tid som vetenskapshistorikern och feministen Donna Haraway kallar det ’tjocka, trådiga och röriga ”nu”, som både är uråldrigt och inte på samma gång”.

Det konstnärliga forskningsresidenset kommer att ta emot svenska och internationella konstnärer med intresse för historieskrivning, kulturarvsfrågor och kulturmiljöer i syfte att undersöka och gestalta kulturarvet på nytt utifrån konstnärlig forskning. Utöver detta vill vi gärna ta tillvara det stora intresse för kulturarv som finns i det Gotländska föreningslivet för att skapa en interdisciplinär plattform för arbete med konst och kulturarv med förankring i lokalsamhället.

Med ”konstnärlig forskning” menar vi att de inbjudna konstnärerna, utifrån sina individuella konstnärliga praktiker och utifrån aktuella diskussioner inom konstfältet och andra närliggande discipliner, ska undersöka och ge nya perspektiv på museets samlingar och museifastigheter.

Gotlands Museums samlingar innefattar ca 500 000 föremål, vilket ger ett enormt historiskt djup och bredd till projektet. Genom projektet ges konstnärerna tillgång till museets specialister, samlingar och kulturmiljöer kopplade till dessa. Den konstnärliga forskningen kan sedan tillgängliggöras på olika vis: genom publika program, utställningar eller publiceringar beroende på den form undersökningen tagit.

Genom att låta den samtida konsten möta det regionala kulturarvet bidrar det konstnärliga forskningsresidenset till nya och innovativa sätt att bruka kulturarvet. Mötet mellan konsten och kulturarvet innebär att kulturarvet inte bara är en del av det förflutna, utan också någonting som kan användas för att förstå, påverka och samspela med samtiden.

Duskdust är en artist book av Susanne Kriemann som har sin utgångspunkt i Furillen på nordöstra Gotland och de slagghögar som finns kvar vid det numera nedlagda kalkbrottet där. Boken genomsyras av konstnärens intresse för fotografi, arbete och arkeologi. Susanne Kriemann deltog i BAC:s The Site Residency program 2014. Hon använde tiden för att göra utflykter och undersöka kalkindustrins historia och den samtida cementproduktionen på ön. Under 2015 återvände hon till Gotland för att skapa Duskdust – en serie fotografier för publicering och som printar.

Boken innehåller fotografier tagna under utflykter under hennes olika residensvistelser, arkivmaterial och textbidrag från inbjudna författare. I boken reser författaren och kritikern Kirsty Bell till Gotland för att följa i spåren av konstnärens undersökningar medan mediateoretikern Jussi Parikka placerar Kriemanns konstnärliga förhållningssätt inom en samtida diskussion om geologi och media. Konstnären och poeten Maria Barnas skriver en dikt baserad på Kriemanns promenad genom en tunnel på Furillen. Livia Paldi ger en introduktion till The Site Residency programmet och det speciella med den utvalda platsen på Gotland i relation till Kriemanns konstnärliga arbete.

Ingela Johansson inledde sitt arbete med Andrei’s Maria då hon medverkade i BAC: s Research-in-Residence program 2016. I konstnärens film återvänder den isländska skådespelerskan Guðrún Gísladóttir, med sin dotter Vera Illugadóttir, till platsen där Offret spelades in och berättar om inspelningen. Andrei’s Maria är en tolkning av och en hyllning till en av filmens huvudkaraktärer, spelad av Guðrún Gísladóttir – häxan, ämnad att rädda världen från en kärnvapenkatastrof. Det är en berättelse om Tarkovskijs civilisationskritik, drömtolkningar, spirituell hängivelse och om vad som skedde bakom kulisserna genom Gísladóttirs unika perspektiv

I augusti 2018 presenterar de sina intryck i Portable Landscapes utställningen på Körsbärsgården på Gotland. Utställningen baseras på ögonblick, faktaglimtar, idéer och förståelse och gestaltas bl.a. av objekt bemålade med handgjorda växt- och mineralpigment som påminner om Gotlands flora och fauna. Portable Landscapes utställningen på Gotland utgör en satellit till den stora Portable Landscapes utställningen om Baltiska exilkonstnärer som arrangeras av LCCA och visas på Nationalmuseum i Riga i April-juni 2018.

Pilgrim kommer från latinets ”peregrinus” som ursprungligen betyder utlänning, vandrare, flykting, resenär men även nykomling eller främling. Deltagarna i Apostlahästar på Gotland upptäckte ön från ett perspektiv bortom den gängse turistens, via den tillfälliga rollen som pilgrim. Genom att vandra genom den Gotländska kulturmiljön och naturen, fick deltagarna möjlighet att utforska det förflutna, för att förstå nuet och visualisera framtiden.

Konstnären Henrik Andersson om verket Repetition:
”Frågan om musikens ursprung är lika aktuellt i dagens Visby som i antikens Grekland för 2500 år sedan. Att musikalisk harmoni kunde förklaras matematiskt gjorde att man då uppfattade det som att musiken följde naturens fysiska lagar, snarare än att den uppstod ur olika kulturer. Ofta har man velat kontrollera var, hur och när musik ska framföras – musiken påverkar oss ju på ett sätt vi inte riktigt kan kontrollera.”

Mats Hermansson, Domprost om Visby Domkyrka:
”Visby Domkyrka, Sankta Maria, har stått i Visby centrum sedan 1225 och har alltid varit en landningsbana för det internationella och på olika sätt annorlunda och främmande. När hon byggdes var kyrkan för de tyska köpmännen i Visby. Som kyrka och domkyrka så omfamnar hon alla sina omkring 300 000 besökare på ett år. Alla är välkomna – oavsett syfte med besöket. Kyrkan har alltid manifesterat Allas lika värde. Så har det varit sedan urkyrkan och så är det än i dag världen över. Visby domkyrka kallar sig sedan några år för Sveriges kärlekskatedral. All kärlek är av Gud. Kyrkans arv är just detta: Vårt livs Gud röjer sig väg genom all moralisk bråte, fram till var och en och säger: Du får vara den du är – Var inte rädd!  Sankta Maria är mer släkt med andra heliga rum världen över än med andra byggnader i Visby. Vi människor har gett dessa heliga rum vackra namn som; Synagoga, Pagod, Tempel, Moské…”

Om BAC:
BAC – Baltic Art Center är ett residens för samtida konst på Gotland. Vi är en internationell mötesplats i Östersjöregionen som för samman konstnärer och organisationer, som delar vårt engagemang i dagens samhälle, i konstnärliga projekt. Återuppförandet av Henrik Anderssons arabiskt influerade klockspel från 2005, tillsammans med Visby Domkyrka och Konstfrämjandet, är ett sätt för oss att reflektera över de senaste årens politiska omvälvningar och föra en dialog om kulturens roll i det offentliga rummet.

Om Konstfrämjandet:
Folkrörelsernas Konstfrämjande samverkar med sina medlemsorganisationer och andra konstfrämjare för att konsten ska finnas i hela samhället. Konstnärligt tänkande är vår gemensamma innovationsförmåga och vi ser konsten som ett sätt att tänka OM världen. Henrik Anderssons verk bottnar i vår musikhistoria och visar hur mänskligheten tänker och utvecklas tillsammans.

I maj 2016 deltog 12 unga från Gotland och de Baltiska staterna i ett konstprojekt som följde de tiotusentals människor som flydde Baltikum under andra världskriget. Följ deltagarnas upplevelser och funderingar kring människor på flykt i Sandra Fröbergs dokumentation av projektet.

Möt sedan Helmi Warg, vars far Hans Suur rodde från Ösel till Fårö Kristihimmelsfärdshelgen 1944. Suur åkte sedan tillbaka och hämtade sin familj och Helmi 9 år. När Helmi återvänder till Gotland, många år senare, hittar hon sin fars båt på Koviks fiskerimusem.

”Jag föddes i norra Lettland, på Vidzemes upphöjda slätt. Från kullen där min gård ligger kan jag tydligt se motorvägen som länkar Lettlands huvudstad Riga med Pskov i Ryssland. Historier om krigstransporter och flyktingar som rörde sig längs med denna väg är en del av det kollektiva minnet som delas av min familj och våra grannar. Det gäller även de berättelser som handlar om att lämna Lettland och bli flyktingar. En fjärdedel av mitt familjeträd rycktes upp och flyttade till USA, England, och Tyskland och skälet till det är andra världskriget. Jag hade hört historier om flyktingar som lämnat Lettland och åkt till Tyskland och Sverige. Hur bönder och hantverkare som fötts bland Vidzemes kullar rörde sig genom den flacka centrala delen av Lettland för att mötas av Östersjön, kanske för första gången. De stod på sanddynerna och såg ut över havet som verkade oändligt. Sedan gick de i vattnet, tillbringande många nervösa timmar under hård sjögång och med rädsla för bombardemang från luften och underifrån från u-båtar, för att sedan bli strandade på en stenig kust bland främlingar.

Jag är intresserad av att ta reda på hur bönder och fiskare på Gotland östra kust och på Fårö minns denna ström av människor som löpte genom deras trädgårdar och hus under andra världskriget. Innan jag pratade med dessa människor antog jag att det måste ha varit en underlig upplevelse: du lever ett fridfullt liv på din gård vid Östersjöns kust och plötsligt en dag konfronteras du av en överfull båt med främlingar. Den följs av en båt till och sedan ytterligare en… Svensk militär och Röda Korset är upptagna på ön med att ta hand om de nyanlända.

Under ett fåtal månader har båtar med över tiotusen balter ankrat på de få platser som går att lägga till vid utmed den klippiga kusten. Kusten och de små hamnarna är fulla av deras slitna båtar. Tält och baracker byggs för att husera de nykomna. När jag talade med människor på Gotland rördes jag av det faktum att de betraktade hjälpen till grannarna tvärs över havet som något självklart och naturligt. Många av dem jämför händelserna under andra världskriget med det som händer på Medelhavet idag och de visar samma empati för Kurder, Syrier, Irakier och andra flyktingar från länder sönderslitna av krig som de visade Balterna årtionden sedan. Inom ramen för projektet har jag dokumenterat öbornas minnen som jag sidan av deras porträtt formar ett imponerande text- och bildmässigt narrativ.”

Under det tre veckor långa projektet genomförde gruppen, tillsammans med inbjudna gäster, en pilgrimsfärd på hästrygg samt arrangerade workshops, performance och filmvisningar. Pilgrimsfärden passerade och knöt an till medeltida kyrkor, gamla kalkstensbrott, forntida gårdar, arkeologiska utgrävningar och glest befolkade byar. Genom projektet ville gruppen undersöka vad som händer då vi byter ut en bekväm vardag för att söka efter livets mening och hur en existentiell resa kan omvandlas till en lokalt och socialt förankrad turistupplevelse till häst.

Program för pilgrimsfärden:
18 Nov: Visby ­ Lokrume
19 Nov: Lokrume ­ Othem
20 Nov: Othem ­ St Olofsholm

Karaktäristiskt för vårt nutida samhälle är hur vi tillbringar våra semestrar. Att resa har blivit ett populärt sätt att fly miljöer som präglas av våra dagliga liv. Forskare tolkar den tillfälliga respit som semestern innebär som en metaforisk vallfärd. Enligt detta synsätt blir turisten en sekulär pilgrim på jakt efter ickevardagliga upplevelser som kan utgöra ett slags utropstecken i hens biografi. Turistindustrin gör sitt bästa för att tillfredsställa efterfrågan på den här typen av rekreation genom semesterpaket för heliga rutter som Camino de Santiago i Spanien eller S:t Olavsleden i Sverige och Norge och t o m sekulära och moderna vallfarter som till Elvis Presleys grav i Graceland.

2016_airbalticiii2
Foto: Carl Johan Erikson

Publikationen innehåller mer än 15 konstnärer och skribenter som förhåller sig till en mängd olika komeditekniker, ofta som ett sätt att underminera stand-up komikens strategier och tematiker och förnya konstnärlig perfomativitet och publikdeltagande. Det offentliga talet och sättet att adressera känsliga ämnen, stereotyper, tabun och maktförhållanden undersöks, inte enbart i syfte att hitta nya sätt att uttrycka sig i det offentliga utan även som ett kritiskt förhållningssätt till konstvärlden, kulturpolitik, konservatism och inflexibilitet.

Plats: Storungs och Kappelshamn, Norra Gotland

Värd: Lena Nygårds och Matts Carlén

Gäster: Andrea Creutz, konstnär, Swopnetwork, Stockholm
Curt Niklasson, föreningen Gutekorn
Åsa Sonjasdotter, The Neighbourhood Academy, Berlin

Kursen är gratis.
Vi lagar vår mat till självkostnadspris.
Anmäl dig till Anna Norberg, anna@balticartcenter.com, 0738 200 337

Skribenten Kirsty Bell reste till Gotland och för att följa efter i konstnärens spår. Mediateoretikern Jussi Parikka placerar Kriemanns konstnärliga förhållningssätt inom den samtida diskussionen kring geologi och media. Maria Barnas skrev ett poem om Kriemanns vandring i en av gångarna i kalkbrottet. Dåvarande chefen för BAC, Lívia Páldi, introducerar Duskdust och de platser på Gotland där konstnären valt att arbeta.

I Båtflyktingarnas Spår är ett konstprojekt där 12 unga vuxna, med ett samtidsperspektiv, fördjupade sig i 10,000 människors flykt från Baltikum till Gotland i slutet på andra världskriget.

BAC återskapade en av de tusentals båtflyktingresor som gick över Östersjön under slutet av andra världskriget tillsammans med deltagare från Gotland, Estland, Lettland och Litauen. Varje deltagare fick en persons historia att leva sig in i, reflektera över och video-logga om under resans gång. På Gotland mötte deltagarna nyanlända flyktingar och fick höra deras berättelser.

Läs mer

KLUBBEN HAR TRE REGLER:

1. NO PHOTOS OF PERFORMANCE
2. NO BODY-SHAMING
3. RESPECT DADDY

LINE UP:
♦ 21-00 Suicide One (Ladies In Da Game – PL)
♦ 00-01 The Sweetest Thing (ES/SE/VEN)
♦ 01-02 Dgeral (VEN/ES)
Läs mer

ENTRÉ:
POWER HOUR: 21-23 Gratis i utbyte mot queer litteratur annars 150 kr.*
EFTER 23:00: 150 kr.

*Vi tar emot intersektionell queer och feministisk litteratur, tex: utskrivna artiklar, böcker, magasin eller självpublicerade fanzines. Dessa kommer att bli en del av IMA READ’s bibliotek med queer och intersektionell feministisk litteratur.

Plats: Slite Sjöfartsmuseum och kvarnen på Lotsbacken

Värd: Gunnar Sillén, Slite sjöfartsmuseum

Gäster: Kevin Bus och Maria Asikainen, experter från Holland som arbetar med vinddrivna mjölnarkvarnar
Curt Niklasson, föreningen Gutekorn
Åsa Sonjasdotter, The Neighbourhood Academy, Berlin

Kursen är gratis.
Vi ordnar fika och lunch med bröd bakat på gotländska korn till självkostnadspris.
Anmäl dig till Anna Norberg, anna@balticartcenter.com, 0738 200 337
eller Gunnar Sillén, gunnar@bildrum.se, 0705 822 422

 

2016 organiserade BAC ett ungdomsprojekt som följde i spåren av de många båtresor som skedde i slutet av andra världskriget då Balter flydde de tyska och Sovjetiska ockupationerna. Den farliga flyktvägen gick över Östersjön, ofta i små och fullastade båtar, och över 10,000 nådde Gotland.

12 unga vuxna från Gotland, Estland, Lettland och Litauen deltog i projektet som inkluderade en båtresa från Ventspils till Slite med en f.d. fiskebåt. Varje deltagare fick en historisk persons båtflyktingsberättelse att leva sig in i, reflektera över och video-logga om under resans gång.

På Gotland mötte deltagarna nyanlända flyktingar och fick höra deras berättelser. Resultatet av projektet är en film som dokumenterade deltagarnas tankar och upplevelser. Flertalet konstutställningar och filmvisningar har presenterat projektet publikt i alla deltagande länder.

Avsikten med projektet var inte att endast uppmärksamma det förflutna, utan att också främja en djupare förståelse för dagens situation med stora flyktingströmmar. För inte så länge sedan delade EU:s gränser Östersjön, och projektet syftade även till att skapa fler samarbeten inom Östersjöregionen.

Se trailer från filmen som dokumenterar projektet

 

Läs mer om EVERYBODY READS THE NEWS!

Konstnärer: Timo Menke och Susanne Skog från gruppen r a k e t a (SWE)
Nadya Gorokhova och Ilya Grishaev (RUS)
Curator: Maria Kotlyachkova (RUS) och r a k e t a (SWE)

PROGRAM
24 oktober

12.00-12.50 Förhandsvisning av Vertigo Sea (48 min)

13.00-13.10 Katarina Pierre, chef för Bildmuseet, hälsar välkommen

13.10-14.10 En annan historia är alltid möjlig
Konstnären John Akomfrah i samtal med Livia Paldi, chef för BAC–Baltic Art Center

14.10 – 14.40 Kaffe

14.40 -15.20 Göra det själv eller tillsammans?
John Akomfrah tillsammans med Lina Gopaul och David Lawson från Smoking Dogs Films berättar om sitt konstnärliga samarbete. Moderator: Katarina Pierre, Bildmuseet

15.20 -17.00 Visning av två av John Akomfrahs tidigare filmer:
Handsworth Songs (1986) och The Stuart Hall Project (2013).

25 oktober

Kl 14:00 Museichef Katarina Pierre hälsar välkommen

Kl 14:10 John Akomfrah presenterar Vertigo Sea

Kl 14:30 Sverigepremiär Vertigo Sea (48 min)
Därefter rullar installationen kontinuerligt under Bildmuseets öppettider.

 

I samarbete med BAC–Baltic Art Center, Konsthögskolan och Humlab-X, Umeå universitet.

Liza Babenko kommer att visa sin 2 korta videofilmer; Maidan: Lost Revolution (2014), och Banderovite (2013).  Föreläsningen kommer att fokusera på den postkoloniala, sociala och visuella analysen av den ukrainska Maidan revolutionen, från ett internt perspektiv.

Läs mer

Bilden talar sitt eget språk
Föreläsning hålls på svenska och kroatiska.

Gunnar Sillén
Efter arkitektutbildning 1965 i Stockholm har Gunnar arbetat som författare och konstnär. Huvudintressen har varit industriarbetets, byggnadskonstens och sjöfartens historia.
Gunnar bor i Slite sedan 2003:
“Som nyinflyttad i Slite vill jag visa bilder och historier som hjälpt mig att tillägna mig denna plats. Först när jag ser och respekterar allt det arbete som byggt platsen kan jag känna mig riktigt hemma här.”

Ivana Egic
Ivana är konstnär från Kroatien med en MFA från the Academy of Applied Arts, Rijeka Universitet 2011, och bildlärarexamen 2014. Ivana flyttade till Sverige 2014 och studerar för närvarande på SFI.
Hon kommer att berätta om sin barndom i Rijeka, en kuststad i Kroatien: ”Jag tänker ofta på livet, mig själv och min stad. En stad som jag sympatiserade med och andades under 29 år. En stad som har mycket, och kan göra mycket, men tyvärr ger för lite.”

Åsa Ardin Kedja
Konstnär som arbetar som målare, grafiker, skulptör, konstlärare och levt i sin släktgård Österby i Garda sedan 1976. Maj 2015 öppnar hon gården som Minnenas Museum:
Åsa kommer att prata om att vårda minnen:
”Jag vill att mitt lilla museum ska väcka livsfrågor om hållbarhet, drift och rovdrift. Om Konst och kulturs plats och mening och tillfredsställelse.”

Ove Pattersson är en passionerad berättare och guide på Bläse kalkbruksmuseum. Genom att sammanföra Ove med författaren Eva Sjöstrand, i ett publikt samtal om kvinnoperspektivet i Gotlands kalkindustrihistoria, hoppas vi skapa en spännande samtal hur vår samtid skriver Historia.

Kvinnors sysslor lämnar inga spår
inga stenbrott, inga kalkugnar, inga fotografier
— Eva Sjöstrand ur Hide

Projektkoncept – Ekologi i landsbygden med utgångspunkt i kulturarvet

Det gotländska landskapet är rikt på påminnelser från många tidsepoker; Forntida borgar, gamla kalkbrott och militärbunkrar från kalla kriget, står sida vid sida. Ur kulturminneslagen:

Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla.

Projektets utgångspunkt är att använda den unika kulturmiljön på Gotland för att skapa en plats för en diskussion om ekologi och hållbar utveckling: Att genom det förflutna se mot framtiden.

Vision – en vandring i ett kulturlandskap

Att skapa möten med samtidskonst, i ett landskap rikt på historiska referenser, kan omskapa debatten på Gotland. Diskurserna om det levande landskapet, kan ges en ny dimension med ett längre framtidsperspektiv. De frågor som en liten semesterö med en krympande permanentbefolkning ställs inför, är emellertid också frågor som återspeglas i det globala samhället.

kalk

Projektplan – en process

Den kreativa processen i arbetet med projektplanen är i sig, en viktig del av projektet. Målsättningen är att engagera både bofasta och sommargäster, i ett tidigt skede. Strävan är att använda den kreativa processen för att inte bara generera konst i landskapet, utan för att initiera unika möten, nytt lärande och förhoppningsvis för framtiden användbara kunskaper. ”Konstnären som förmedlaren” är en grundläggande tanke bakom projektet. Den konstnärliga gestaltningen ska ske i samarbete med lokala näringar på Gotland, och konstprojektet ska genomföras på och med landsbygden och dess befolkning.

Seminarium – starten på förstudien

Genom att samla lokala aktörer under arbetet med projektplanen, hoppas vi kunna identifiera och hitta samarbetspartners, men även lösningar för problemställningar som t.ex. tillstånd, finansiering och tillgänglighet. Alla åsikter och förslag kommer att dokumenteras och inkluderas i förstudien av projektet. Under seminariet erbjuds det även en workshop på temat ekologi och framtidens odlingar på Gotland. Dag 2 ägnas åt en vandring på Bungenäshalvön med en guidad tur av Själsö Arkitekter.

Gotlands geografiska läge, mitt i Östersjön, var utgångspunkten för Baltic Sculpture -93. Nu 20+ år senare har mycket förändrats i det geopolitiska läget, men om man utgår från ett historiskt perspektiv så finns det många knytpunkter. På seminariet kommer Anne Lang från Region Halland att presentera projektet “In Site”, där det gemensamma kulturarvet runt Kattegatt har sammanfört 9 institutioner i Sverige, Danmark och Norge. Magdalena Malm, direktör för Statens Konstråd, kommer att prata om några av deras projekt och den Belgiska konstnären Els Dietvorst kommer att presentera sitt film projekt: ”The Black Lamb”, om att vara fårbonde på Irland. Workshopen kommer att hållas av den ungerska konstnären Tamás Kaszás som arbetar på ett spännande sätt med sociala frågor och hållbar utveckling.

Tamás Kaszás, Shelter for Diversity, 2010. Installation as part of the Colors are the deeds of light research project.