Rosa Barba

Rosa Barbas filmiska arbete fångar ögonblicket precis innan en allvarlig händelse inträffar. Man kan säga att de beskriver ett mellanliggande tillstånd, vars andemening för en kort stund löses upp, för att sedan lämna en bild av ofullständighet bakom sig.
Åskådarna konfronteras med en kännedom om möjligheter och även uteblivelsen av dessa. Barba arbetar med film, ljud, text och fotografi. Flera av film- och ljudverken handlar om tillfälliga händelser vilka ger tecken på vart de är på väg, men som inte avslutas. Vad som egentligen händer lämnas öppet och blir en produkt av vår fantasi, våra minnen och våra antaganden. Rosa Barbas berättelser grundar sig ofta på uppfinningsrikedom, vetenskaplig analys, viljekraft och inbillning, de växer i övergången mellan det konstruerade imaginära och den autentiska verkligheten.  Spänningen mellan varaktighet och tillfällighet (utvidgad tid kontra ögonblick) uppradade händelser och små sensationer skapar de fantasifulla vägarna i hennes nätverk.

Rosa Barba på BAC

Parachutable
16 mm, 2 filmer, optiskt ljud, 5 min, 2004
Parachutable är en loopad filmprojektion där två röster från osynliga gestalter upptar en bild av en flygplanshangar och en modell av samma byggnad. En visionär byggnad konstruerad av arkitekten Alfred Hardy där han hade målet att den skulle försvinna i landskapet vid ett visst dagsljus.  Bilderna växlar synkront med varierande ljus med tomma vita ramar samtidigt som dialogen gradvis förändras till visionära idéer om flykt och försvinnande.

Röster: Laetitia Sadier, Ain Bailey

Pirate Rooms
35mm Filminstallation, 2002

Filminstallationen Pirate Rooms utforskar de tomma ytorna i en fiktiv stad. Ytorna verkar vara sammanlänkade till ett nät, vilket inte finns synligt på kartan. ”Piratrummen” blir platser som ger löfte om möjligheter, mellanrum, kärl fyllda med ideer, stormars ögon. Rummen förefaller ljusa och lugna, fastän kameran otåligt sveper genom dem. Filmprojektorn spolas fram och tillbaka, saktar ner, stannar av, som om en osynlig operatör undersökte materialet i sökandet efter något. Det är som om det vore en undersökningsprocess under en utredning, kanske en redaktörs flackande blick – som inte kan besluta sig för hur hon/han skall få ihop materialet ifråga.
Ideligen bildas avtryck på marken mellan kameran och motivet, där finns obehagliga detaljer, matematiska koder som uppkommer och försvinner på egendomliga sätt och som hindrar undersökningen, men som på samma gång ger nya antydningar. Projektorns fram- och tillbakaspolning producerar omvända resultat, detaljer blir synbara och det som håller ihop det skildrade framgår. Ingenting i rummet fungerar som vanligt: dörrar stängs av sig själva, andra dubbleras, passagegångar leder ut i tomma intet, någonstans öppnar sig en utgång i marken, fönstret utåt reflekterar enbart rummet självt. Skuggor av uppkommande formuleringar av grunda planer hemsöker en irrationell struktur. Det är ingen vilseledande bild eller någon befängd labyrint, enbart platser som försvarar sina egna fantasier.

Den specialkonstruerade 35mm-projektorn sköts av en streckkod som är fäst vid filmen; själva filmmaterialet beskriver grundplanen som en synbar skulptur i utställningsrummet. 

Ljud: Jan St. Werner
Programmerare: Gaspar Benedek, Anselm Weidmann

Machine Vision Seekers
16mm Filminstallation, 2003

Ett manus projiceras. Historien, en form av ”science-fiction- utvandring” , utspelar sig i mörkret. Några människor vandrar genom en korridor under markytan för att nå fram till platsen där resan påbörjades. Texten leker med visualiseringen av ord vilka beskriver de i mörkret osynliga bilderna.

Rosa Barba använder sig av en rörlig projektor, som bokstavligen kastar orden på väggen. Denna till viss del aggressiva handling fungerar dels som en hänvisning till den blindhet som huvudpersonen i texten har, dels till de olika lagren i handlingen (i den betydelsen att projektorn överger det tvådimensionella rastret).  Machine Vision Seekers växlar mellan projektorn och åskådaren, en omkonstruerad inspelning där alla delar, synliga och osynliga är sammanlänkade. Det är ett samtal mellan projektorapparaturen, iscensättningen av rummet, åskådaren, själva filmen samt handlingen, en struktur som ryms i varje aspekt av installationen vilken åskådaren själv måste uttyda.

Split fields
3 filmer, 16mm, optiskt ljud, 3.30min, 2003

I syfte att skaffa råmaterial till denna installation reste Rosa Barba till Neapel där hon filmade i byarna kring vulkanen Vesuvius. Konstnären gör en koppling mellan att leva i en farozon nära en vilande vulkan och till att leva i regionens maffiavälde. Ett existensiellt ämne:  under ett ständigt, dock slumrande hot, väntar regionens invånare på att det bittra slutet plötsligt skall träda in. Barbas film loopar, slingrar sig genom rummet mellan de tre projektorerna samt blandar dokumentära inslag med fiktiva bilder. Vi får bland annat se ett övergivet hus tillhörande en mördad maffialedare, människor som handlar i ett affärscentrum vid foten av vulkanen, eller en man som –uppenbart symboliskt- går längs kanten av trapphuset. Även om invånarna tycks ha glömt bort den ständigt närvarande faran i Vesuvius, så gömmer sig brandsäkra bilder i skogen , vilket ger en antydan om att när faran väl inträffar alla är väl förberedda.

Printed Cinema

Tryckt material, färg och svartvitt, varierande sidor,  förekommande i olika sammanhang mellan 2004-2006

Publikationsprojektet Printed Cinema innehåller tio olika tidskrifter och kan ses som en fortsättning på Rosa Barbas audiovisuella arbete och som en personlig reflektion över själva essensen i cinematografin: bilder är enbart tydliga i gapet mellan bilder. Luckor, ellipser, dialoger mellan bilder- huvudsakligen modernistiska föreställningar. I Printed cinema tar detta sig uttryck i grundsatsen för redigeringen liksom motsättningarna mellan film och tryck, mellan text och bild. Självklart  frånsett det speciella distributionssättet, vilket breder ut projektet över ett omfattande spektra av kulturella och sociala sammanhang. Printed cinema vidgar de befintliga ramarna för konstnärsboken  De karaktäristiska mekanismer som tillhör filmmediet tolkas utifrån ett annorlunda sammanhang.  

Printed Cinema #1Broadcasting from Home, utgavs som en gratisbilaga till det första säsongsnumret av den österrikiska konsttidningen Springerin. Printed Cinema #2 Parachutable Obstacles, distribuerades genom Australian Center of Contemporary Art (ACCA) samtidigt som utställningen A Molecular History of Everything pågick. Printed Cinema #3 Accidental Suspension gavs ut av konstgalleriet vid Yorks Universitet i Toronto i maj och juni  2005 i samband med utställningen Horror Science Fiction and Porn. Printed Cinema #4, who can tell if i am inventing? distribuerades i samband med Istanbul Biennalen 2005. I november 2005 gavs det femte numret ut av Kunstverein och Fridericianium i Kassel. Tidskrifterna har alla producerats av Argos i Bryssel och Artimo i Amsterdam.

It’s gonna happen
16mm, färg, optiskt ljud, 3min, 2005

Filmen är uppdelad i två olika berättelser, varav den ena utspelar sig i filmens optiska ljudspår, där vi får lyssna till ett fiktivt telefonsamtal mellan en president och dennes medarbetare då de planerar en kupp som skall inträffa under natten.

Bilderna visar en synkroniserad beskrivning- projicerad som ett filmmanus- av staden den natt som samtalet äger rum.

Röster: Joel Ryan, Michel Waisvisz

Rosa Barba på BAC