|
FIONA TAN
BALTIC ART CENTER VISBY
21 MAJ - 4 SEPTEMBER 2005
Fiona Tan är internationellt uppmärksammad för sina
film- och videoinstallationer som undersöker hur västerländsk
etnologi gör anspråk på att stå för
en sann bild av historia och verklighet. Hon är född 1966
i Indonesien med en kinesisk far och en brittisk mor, uppvuxen i
Australien och sedan utbildad i Holland där hon bor och arbetar.
Fiona Tans konst har ofta tagit sin utgångspunkt i kolonialismens
voyeuristiska sida. Det exotiska som en pikant krydda, en lustig
men mindre värd avvikelse från den självklara västerländska
normen. Men lika mycket som verken speglar en kolonial historia
undersöker de filmens historia och språk. Efterhand har
de också rört sig bort från tydligt globala frågor
om identitet och etnicitet, och istället kommit att handla
om hur vi speglar oss i varandra på ett mer allmänmänskligt
plan.
Som ett permanent konstverk för Stadshuset i Oslo använde
hon vanliga människors fotoalbum som arbetsmaterial och för
Documenta i Kassel visade hon filmade porträtt av alla slags
människor från Berlin. Det nya verket ”Correction”
visar hundratals porträtt av fångar och vakter filmade
på fängelser i USA, och uppmärksammar de som samhället
helst håller utom synhåll.
Fiona Tan har varit IASPIS stipendiat i Stockholm, är aktuell
med utställningar på Tate Modern i London och MCA i Chicago.
Sommaren 2005 visas hennes arbeten på BAC i Visby.
Bilderna är hämtade ur verket Saint Sebastian (2001)
som dokumenterar den årliga Toshiya ceremonin i Kyoto, Japan,
en festival som firar övergången från barn till
vuxen. Ceremonin har hållits iSanjusangen-do templet i över
fyrahundra år, och innehåller bågskytte som inte
enbart handlar om att skjuta prick utan även ett sinnestillstånd
där bågskyttarna eftersträvar ett mentalt ”flyt”
i sitt skjutande.
Fiona Tans arbete referar till de europeiska upptäcksresande
som utforskade världen och återvände med antropologiska
filmer. Sankt Sebastian återfinns i den västerländska
kristna traditionen, och namnet uppmärksammar konstnärens
och åskådarens kulturella utanförskap som observatörer
av denna ritual som aldrig förut har dokumenterats.
|
