|
Under hela sitt konstnärskap har Håfström förhållit
sig öppen till att pröva nya konstnärliga uttryck.
Dessa uppbrott följs av den ständiga återkomsten
till minnet av barndomens plats, som lever på ett långtifrån
okomplicerat sätt i Jan Håfström och i hans konstnärliga
arbete. Till denna söndagsskolans och Jules Vernes värld
återkommer han för att möta det okända gestaltat
i Tarzans djungel eller hos Fantomen och Robinson Crusoe . När
han nu återvänder tillförs en intellektuell analys
av den koloniala exotism som kännetecknade skildringar av den
andra världen. Håfström använder sig
av språket, det analytiska iakttagandet, parallellt med ett
intuitivt förhållningssätt.
Med denna utställning på Baltic Art Center sluter Jan
Håfstöm cirkeln. Ett stort antal av hans tidigaste verk,
barnteckningar i serieform, ingår i utställningen. Där
är Fantomen den självklara medelpunkten. Den gode hjälten,
ställföreträdande för söndagsskolans Jesus,
eller för fadersgestalten som ständigt var på väg
mot nya äventyr. Men när Fantomen nu återkommer
är han mer komplicerad och sammansatt. En god person kan dölja
en ond person, vilket är fallet med Walker. Han döljer
Joseph Conrads Kurtz, hela kolonialismen och vår västerländska
attityd.
|